Shopping

Fredag förmiddag och dags för sista vaccinationen, även dags att hämta ut våra indiska visum och jag hade tänkt växla lite pengar.

Efter i snabbt tempo rusat till tunnelbanan upptäcker jag till mitt stora förtret att inte kvittot för att få hämta visumet, var med mig. Damnit!
Matilda, som också fick springa för att hinna, var lite bättre och kom ihåg alla viktiga dokument

Efter diverse onödigt shoppande hittar vi påsar att ha med på resan, tre var att ha smutstvätt och annat i. Tumme upp till dem!
Här nånstans börjar mina fötter göra ont efter att ha sprungit runt på stan ett par timmar, i klackar. Då får Matilda för sig att ringa till Waterhouse på Ringvägen för att kolla våtdräkter. Vi far dit och möts av världens goaste försäljare! Vi får låna deras lilla utbildningsrum som omklädningsrum. Fy för att klämma på sig denna supertajta helkropps kondom...Men kampanjpris på denna alldeles perfekt våtdräkt, kan inte bli bättre så jag köper den.



Nu håller jag på med en plan för att på lättaste sätt packa med den i väskan, med hjälp av remmar ska det nog bli bra. Efter Matildas skräck historier om lånevåtdräkter, känner jag (och hon) att ha med sig en egen att dyka i, är ett måste.
Inte kom jag ihåg att växla pengar heller, en annan dag kanske...

För övrig börjar jag se ett slags ljus i slutet av denna mörka tunnel. Inte långt kvar nu, på riktigt.

42 dagar kvar!

Listor är bra

Kvar att införskaffa:

• Myggnät
• Våtdräkt
• Regnponcho
• Remmar
• Reflexer
• Vietnam guidebok
• Div. apoteket produkter

Att göra:

• försöka få ta på den thailändska ambassaden, att det ska vara så svårt att svara i telefonen...
• en vaccination kvar, samt malariaprofylax och ev. dukoral
• indiska visumet är klart, indonesiska och thailändska kvar
• eftersom jag med 99% säkerhet kan säga att hemkomsten blir framskjuten, måste jag förlänga min försäkring
• växla pengar, det är dollar som gäller $$$

fortfarande 48 dagar kvar!

detta pysslande

Jag fick lite inspiration av Matilda och har nu börjat samla ihop alla grejer som inhandlats just till denna resa. Eftersom vi ska vara borta så pass länge, börjar jag förstå hur mycket saker vi faktiskt kommer behöva, förutom kläder då.

Här är bara ett urplock, diverse guide böcker, tvättlina, högtalare, kortlek, regnskydd, reselakan (tack Mi!), adapter m.m. Just nu är jag glad att Matilda står för datorn.

Jag funderar allvarligt på att ta min sjuka kropp upp på vinden och hämta ner alla sommarkläder och ryggsäcken, och provpacka. Det är typ sånt jag får för mig när jag ligger sjuk i sängen och tror jag har hur mycket energi som helst, tills jag reser mig upp och inser att en promenad till köket gör mig andfådd...

Jag hade ett samtal med en kollega för några dagar sen, när jag drömmande kommer in med en ny reseplan, eller kanske mer resedröm, och han bara skakar på huvudet och frågar vart jag får allt ifrån. Jag funderade och snabb med ett svar, Vagabond. Allt är Vagabonds fel. Eller, jag väljer att säga: Allt är tack vare Vagabond! Eller kanske inte allt, Ian Write på Globe Trekker, Michael Palin och Simon Reeve är tre stora inspiratörer.

Jag älskar att omges av människor som inspirerar och sprider positiv energi, ingen tid över för energitjuvar!

48 dagar kvar!

Dagdrömmer

Jag längtar efter semester, är så trött på Sverige och alla sura svenskar. Jag antar att jag är en av dessa också, men planerar göra något åt saken.
Satt och bokade en London resa till min mor och hennes väninna idag, och blev sjukt sugen.
Men har lite andra reseplaner till hösten, hoppas kunna fara över Atlanten inom en snar framtid. Smyger med dessa planer lite till...

Funderade på om det bara är jag som har rosa bussarnas hemsida som favorit på datorn egentligen, länder som Jordanien, Yemen, Sudan och Kenya lockar, minst sagt.

Men nu ska jag sluta drömma och komma tillbaka till verkligenheten, sjuk, liggandes i soffan
och kika på OS.

50 dagar kvar!

tankar inför

Idag är det en dag kortare kvar än igår. I mitt huvid snurrar det med allt som måste ordnas innan vi far iväg, och känner mig då aningen orolig, aningen stressad, lite lätt panikslagen är väl inte att överdriva.
Samtidigt som jag så vuxet oroar mig för allt som kan gå snett, är jag barnsligt lycklig över det äventyr som faktiskt väntar på oss!
För det är ju ändå så, att när vi väl sitter på Arlanda och väntar på ombordstigning på plan nummer ett, så ska allt detta fixande vara klart. All stress ska ha övergått till nervositet och förväntan.

Blickar mot målet så är vi snart där!

54 dagar kvar!