Prag

Min fina vän Mi och jag begav oss till Tjeckien på en 40- timmars snabbvisit i Prag. Förberedda på en kort och intensiv resa, tog vi varsinn väska och begav oss torsdag eftermiddag till Arlanda där allt gick smidigt. Ett orosmoment var Mis felstavade namn i passet. Efter att ha gjort klart att jag åker även utan henne, slapp vi visa passet ens en gång.
Jag däremot fick öppna min väska efter röntgen och visa innehållet. Ska vara en första gång till allt.

Flygresan var smärtfri och snabbt överstökad. Tyvärr hade det mesta på flygplatsen stängt när vi kom fram kl. 21, men tur som vi har får vi hjälp av en svensk/tjeck som förklarar hur vi ska ta oss till vårt hotell på bästa sätt.

Bussen in gick fantastiskt snabbt, på en 20-30 minuter var vi framme, sen på tunnelbanan fyra stationer innan vi därifrån då skulle försöka leta oss fram till hotellet, 987, som skulle ligga väldigt nära...
Efter en del fel kommer vi rätt och får snabbt höra, "Checking in? YOU´R THE LAST ONE"

Detta är ett designhotell, och det märktes tydligt på rummet.
Skumpaflaskan som väntade på oss vid ankomst var ett stort plus!
Middagen bestod av skumpa och kexchoklad innan vi toksomnar efter några timmars samtal.

Fredagen börjar med mulet och regn, vilket gav oss en förträfflig ursäkt att innan lunch sätta oss med ett glas rosé och njuta under tak.
Trang
MarknadVackert
Utsikt från Karlsbron
Första glaset innan lunch

Vi båda älskar staden från början, gillar man vackra byggnader, konstverk, trasiga hus, kultur och historia, så kommer man förälska sig i Prag.


Dagen fortsätter i samma spår, vädret spricker upp och blir en riktigt härlig sommardag.
Vilket leder till mer vin, kaffe och glass.

Förutom alla vackra byggnader, trottoarer och statyer är det otroligt underhållande att titta på människor. Speciellt när vi bägge alltid har en massa åsikter... Dessa åsikter vädrades friskt hela dagen, och än mer kvällstid under en trevlig middag på Fridays följt av vin och öl på en liten uteservering samt en bullrig bar.

Vid 23- tiden börjar dagen ta ut sin rätt och det blir svårare att hålla ögonen öppna. Promenaden hem är nog den roligaste i mannaminne. Tokslocknar i vår sköna säng innan lördagen visar sig och det är dags att ta oss hem.

En minnesrik resa, om en kort. Jag hoppas absolut på att återvända!

Skottland

Visst var det sådär bra som jag trodde. En natt på finhotell innan vi bytte. På nästan fyra dagar hann vi med det vi tänkt. Mycket strosande i vackra huvudstaden. Dessa gamla byggnader, slott och pittoreska cafeér och affärer är väl utspritt över hela stan.
Vi var smarta nog att åka med en buss som tog oss runt hela stan, även den gamla delen som vi inte riktigt hann se lika mycket som önskat. Men jag tänker att nu finns ju något mer att utforska, en bra ursäkt att åka iväg igen.

Fantastisk tågtrafik tog oss till en liten mysig håla, Dunfermline, där vi spenderade hela dagen med att shoppa, fika och gå vilse i en stor park som visade oss mer vackra vyer, gamla slott och ett okänt antal ekorrar.
Sista heldagen spenderades på en buss, farandes över the highlands. Vacker natur har fått en helt ny innebörd. Regnet kunde inte ens ta bort en liten del av upplevelsen. Helt fantastiska berg, bäckar som rann nerför berget & alla sjöar.
Självklart blev det båtfärd över Loch Ness.

Ingen whiskey provning denna gång, men inget jag sörjer.
Människorna i Skottland är precis sådär vänliga och hjälpsamma som jag hoppats och trott. Vart vi än var möttes vi av leenden.
Fantastiskt romantisk land att besöka, det går liksom inte att göra annat än må bra. Myskänslan är verkligen på topp, och detta i en huvudstad. Bara det anmärkningsvärt.

Åker hem med fina minnen och en önskan om att återvända.

Skottland, förväntningar

Så nu äntligen är det dags att röra på mig igen. Nu med nytt jobb så ser jag med lite mörka ögon fram mot ett semesterfritt år. Men ändå på något sätt har jag lyckats boka in tre utlandsresor i nya, spännande länder, nu under sommaren.
Med start i Skottland.
Skottland har länge varit lite av ett drömresmål, med en natur och lantliv som lockar. Så den 29/5 åker jag och Jessica iväg till detta exotiska ställe i fyra sköna, lediga dagar.

Såhär tänker jag att vi kommer uppleva Skottland.

Hyra bil är ett måste, stackars Jess som ska köra på vänster sida av vägen...

När vi kommer fram till Edenburgh, på kvällskvisten, åker vi in till stan där vårat fina hotell ligger. Jag ser verkligen fram emot att checka in, sen ta en lite tur på stan och fira med lite öl.
Kanske ska vi, bra för vi kan, gå och lära oss allt om whiskey, när vi ändå är mer eller mindre i dess hemland.
Men det jag ändå längtar mest innerligt efter, är naturen. Kommer förmodligen bli väldigt besviken om det inte ser ut som jag förväntar mig, eller om folk inte är så trevliga och välkomnande som jag lite tar för givet...

Perspektiv

Så nu har jag varit hemma nästan två månader, och det har varit skönt att komma hem. Men när jag tänker tillbaka och inser att det inte ens gått två månader, blir jag lite fundersam... Känns som ett halvår passerat, en hel evighet.
Det är mörkt i Sverige nu, även om vi faktiskt går mot ljusare tider.


Att vara borta flera månader känns inte längre aktuellt, men med det sagt vill jag fortfarande se världen! Bästa sättet att skapa tolerans, förståelse och respekt för andra människor är att se med egna ögon hur andra människor lever. Sanning är att vi behöver inte fara så långt hemmifrån för att kunna få perspektiv på saker och ting.

Jag vill resa igen.

Hemma

Flygresan

Torsdagen gick ganska snabbt med några avslutande timmar på stranden. Strålande sol hela dagen, till min lycka!
Kuta ligger alldeles i närheten av flygplatsen så resan dit går snabbt och smärtfritt. Är nummer tre att checka in, slipper alltså den alltid jobbiga kön till incheckningen.
Allt går faktiskt väldigt smärtfritt, Denpasars flygplats är en väldigt bra flygplats, finns gott om caféer och restauranger att slå ihjäl timmarna på.
Tre timmar går snabbt, äntligen på planet är jag trött och hoppas kunna få lite sömn.
Det tar bara två timmar till Singapore, där måste vi gå av och kliva på igen, en timme senare. Typiskt så hamnar jag brevid en äldre kinesisk dam som inte slutar prata kinesiska med mig! Ångest att behöva spendera de närmsta åtta timmarna med henne, börjar bygga upp lite aggressioner.
Hon är jobbig hela resan, och framme i Doha är jag väldigt irriterad! Lyckades sova mitt i en film i cirka 45 minuter innan hon skulle på toa (för hundrade gången!) och jag måste resa på mig igen. Sömnbrist är inte ett bra botemedel mot dåligt humör...

Eftersom klockan bara är 04.20 i Doha är det lugnt på flygplatsen och jag tar plats i deras vilorum (kallas för Quite room). Såklart kommer det in ett gäng som inte fattar att i ett mörkt rum där det ligger folk och sover, kanske det inte är en bra idé att sitta och ha diskussioner. Irritationen ökar tills jag ber dem hålla käften, då den blir större efter deras ignorans av min kommentar. Lyckas inte somna där heller så går till gaten och bara väntar. Längtar efter nästa plan, tänker att jag är nog tillräckligt trött för att somna väl på plats.

Men jag vet inte vad ödet ville lära mig, för jag är omringad av små skitungar som gillar att skrika, samt en hyperaktiv tre åring som inte vill låta mig vara ifred. Efter alltför lång tid märkte föräldrarna att jag inte alls var sugen på att gulla med deras skitunge, och sätter henne mitt emellan sig så jag slipper ha henne på mig. Jag var ändå trevlig och bara förklarade att jag har rest alldeles för många timmar, utan sömn, och orkar bara inte. Måste erkänna att det kom några tårar av ett desperat "orkar inte!" infall.

Trots sömnbrist och jobbiga medresenärer gick ändå flygningen relativt bra. Hade inte ont någonstans utan kunde sitta bekvämt hela tiden.
Irritationen är som bortblåst samma sekund vi slår i svensk mark. Äntligen hemma!

Sista dagarna

Så var det dags. Måndagen jag längtat efter var äntligen här! Så varför det blir lite tårar när jag kliver på båten till Lombok och blickar tillbaka på ön som jag inte ska få se pa väldigt länge, vet jag inte. Kan kanske vara så att jag faktiskt trivs och det ändå är med lite blandade känslor jag säger hejdå.

Sista kvällen spenderas med middag på Santay med Matilda, Kajsa och hennes kompis Patrik. Fantastiskt trevligt och jag njuter verkligen av varje minut. Sen beger vi oss till Chillout där det ska vara ett snorkeltest, som vi missar, men alla är där så det blir ett jättebra tillfälle for mig att säga hejdå till alla instruktörer. Matilda går hem tidigt, men jag stannar och tänkte inte alls att jag skulle dricka något, men det blir ända en öl. Fantastiskt lyckad sista kväll!
Däremot var måndagen ganska jobbig, jag har mått ganska dåligt ett par dagar redan och magen kändes äntligen okej när jag vaknar upp på måndagen och vill kräkas. Magkramperna är tillbaka. Osugen, men tvingad, att spendera en heldag i Mataram, Lombok innan vårat flyg till Bali går klockan 17.05.
Överlevde dagen och flyget gick väldigt smärtfritt (hur kan det inte göra det med 20 minuters flygtid?!)

Framme i Kuta springer två desperata svenska flickor till första bästa massagestället för att göra det man gör här, får massage!
Vi sket i middag och tog två timmar massage istallet. Tokdäckade vid 21- tiden.

Tisdagen gick i shoppingens tecken, magen är battre, om än inte bäst. Shoppade upp mina sista pengar, och tittade på när Matilda shoppade upp sina. Stranden på eftermiddagen sen mysig middag och filmkväll.

Onsdag. Sista dagen tillsammans. Vi har nu varit tillsammans här i två manader och det är snart dags att skiljas. Hon ska hamta upp sin familj på flygplatsen och åka vidare till finaste Ubud, jag ska stanna kvar i detta Kuta en dag till.
Dagen var bra med lite sol och bad (första bad i havet utan våtdräkt och dykgrejer på mig!)
Nu är klockan halv åtta och jag sitter ensam på ett internet cafe och väntar på att få sova. Taxin är beställd och rummet betalt for. Nu väntar jag på att det ska bli torsdag kväll.
Tänkte spendera sista soltimmarna på stranden imorgon, har inte spenderat särskilt mycket tid till solning. Lika bra att suga åt sig de sista timmarna av sol! Ska tänka bort den galna snuskiga killen som alltid trakasserar alla kvinnor på stranden, ska tänka bort alla försäljare som inte vill lämna mig ifred. Och framför allt ska jag strunta i svettningarna och det galet varma vädret, trots allt är Bali Indonesiens regnigaste ö och sol är absolut inte något att ta för självklart!