Flygresan

Torsdagen gick ganska snabbt med några avslutande timmar på stranden. Strålande sol hela dagen, till min lycka!
Kuta ligger alldeles i närheten av flygplatsen så resan dit går snabbt och smärtfritt. Är nummer tre att checka in, slipper alltså den alltid jobbiga kön till incheckningen.
Allt går faktiskt väldigt smärtfritt, Denpasars flygplats är en väldigt bra flygplats, finns gott om caféer och restauranger att slå ihjäl timmarna på.
Tre timmar går snabbt, äntligen på planet är jag trött och hoppas kunna få lite sömn.
Det tar bara två timmar till Singapore, där måste vi gå av och kliva på igen, en timme senare. Typiskt så hamnar jag brevid en äldre kinesisk dam som inte slutar prata kinesiska med mig! Ångest att behöva spendera de närmsta åtta timmarna med henne, börjar bygga upp lite aggressioner.
Hon är jobbig hela resan, och framme i Doha är jag väldigt irriterad! Lyckades sova mitt i en film i cirka 45 minuter innan hon skulle på toa (för hundrade gången!) och jag måste resa på mig igen. Sömnbrist är inte ett bra botemedel mot dåligt humör...

Eftersom klockan bara är 04.20 i Doha är det lugnt på flygplatsen och jag tar plats i deras vilorum (kallas för Quite room). Såklart kommer det in ett gäng som inte fattar att i ett mörkt rum där det ligger folk och sover, kanske det inte är en bra idé att sitta och ha diskussioner. Irritationen ökar tills jag ber dem hålla käften, då den blir större efter deras ignorans av min kommentar. Lyckas inte somna där heller så går till gaten och bara väntar. Längtar efter nästa plan, tänker att jag är nog tillräckligt trött för att somna väl på plats.

Men jag vet inte vad ödet ville lära mig, för jag är omringad av små skitungar som gillar att skrika, samt en hyperaktiv tre åring som inte vill låta mig vara ifred. Efter alltför lång tid märkte föräldrarna att jag inte alls var sugen på att gulla med deras skitunge, och sätter henne mitt emellan sig så jag slipper ha henne på mig. Jag var ändå trevlig och bara förklarade att jag har rest alldeles för många timmar, utan sömn, och orkar bara inte. Måste erkänna att det kom några tårar av ett desperat "orkar inte!" infall.

Trots sömnbrist och jobbiga medresenärer gick ändå flygningen relativt bra. Hade inte ont någonstans utan kunde sitta bekvämt hela tiden.
Irritationen är som bortblåst samma sekund vi slår i svensk mark. Äntligen hemma!