mer dykning, snorkeltest & sånt

Mitt 20e nånting dyk blev en härlig upplevelse. ÄNTLIGEN kan jag säga jag har total kontroll över min boyency och hela dyket var en underbar upplevelse. Uppe på ytan igen hade jag världens adrenalinpåslag och kunde inte sluta skratta! Daing (guiden) undrade lite lätt var det var för fel på mig, haha! På strålande humör hela båtresan tillbaka kände jag att jag absolut måste ut igen på eftermiddagen. Sagt och gjort, även detta dyk till en ny dykplats jag inte varit på tidigare fullt av fina koraller. Även detta dyk gick asbra och känner mig ännu mer trygg i vattnet än tidigare.

Nu är jag väldigt sugen på att göra min rescue... Just nu har jag inte riktigt råd, men kanske nästa gång jag kommer tillbaka.

I förrgår var det fredag och Matilda och Michel var äntligen klara med sin divemaster. Detta firas med ett så kallat snorkeltest på kvällen, vilket innebär utklädnad och spritdrickande.

Instruktörerna hade verkligen lagt ner sin själ i detta och klädde ut dem till indianer. Efterföljande fest var grym, varm, men grym.

The Housewife

Jag trivs som fisken i vattnet i vårat hus, men jag har ändå flyttat till Why not nu, eller, jag har BÖRJAT flytta över mina saker. Fortfarande hänger jag väldigt mycket i huset med, och utan, Matilda.
I övrigt fick jag för mig i förrgår att jag skulle tvätta alla mina kläder. För hand. Höll på i 3-4 timmar med en paus för cykeltur till Johannas för inhandling av lunch. Har en ny respekt för alla kvinnor här som gör detta varje dag, stackars satar. Däremot är jag riktigt nöjd med resultatet.
Jag har upptäckt att jag verkligen gillar att pyssla hemma, städar gärna och ofta. Kan väl säga (till Matildas glädje) att jag verkligen gillar att göra det fint hemma. Nu när jag även har Why not blir det nog inte lika mycket städning som hittills, men Huset är så lättstädat att det inte ens är jobbigt. Allt som behövs är bra musik. Många tänker nog, varför åka på semester för att städa? Men för mig är det avkopplande. Dessutom känns det bättre att ha något att göra.



Igår var jag och Matilda iväg på en utflykt till Lombok för inhandling av diverse matprodukter. En mycket trevlig dag med massor av shopping, det mesta ätbart. Fantastiskt skönt när vi tillslut kom hem och kunde fylla kylen igen, nu har vi frukost så vi klarar oss en månad fram, förhoppningsvis ;)
På fredag är det tänkt Matilda ska vara klar med sin divemaster och göra sitt snorkeltest, sen hoppas vi på ett par semesterdagar (ööööh???) på Lombok.

Livet är aningen komplicerat just nu, men som den kloke (ibland iallafall) Maji brukar säga
Take it easy.

Bröllop, vattenfall & hajar

Så börjar jag känna av en slags vardag här på ön. Efter intensiv hemlängtan och känslan av att vara helt ensam, är jag nu med i matchen igen.
I torsdags var vi på Tonys brors bröllop på Lombok vilket var en intressant upplevelse. Vi kom dit, la ner lite pengar i en skål till brudparet, skrev i gästboken, sen var det mat. Massor av mat. Vi satte oss längst in under ett tält där det var lite svalkande vindare och med brudparet och respektiva föräldrar sittandes framför oss på en tronliknande ställning, åt vi och pratade en massa. Undrar hur kul det är att kolla på en massa människor när de äter, varav en stor del främlingar. Efter maten gick vi fram och tog hand och gratulerade alla. Sen var det klart.

Jag och Maji på en moppe, Madi och Tony på en, Matilda, Kajsa, Kajsas pappa Hans och Madis bror i en bil, kör vi upp i bergen för att spana in ett vattenfall. Vackert kan jag säga.

Sen igår var det äntligen dags för mitt första dyk sen jag kom tillbaka. Jag och Tony dyker vid Sharks Point och jag är väldigt nervös, och är glad att det bara är han och jag.
Ny våtdräkt har jag som gör att jag har stora problem att komma under vatten, trots extra vikter på viktbältet. Väl nere var det fantastiskt! Glömt bort hur skönt det är att dyka. Tur med djur hade vi också. Innan hade jag bara sett två hajar, och det var under mitt open water. Igår blev det sex stycket, varav fyra av dem bara simmade runt oss några meter ifrån och låtsades inte om oss. Fantastiskt som sagt!
Efter det var jag ganska nöjd, och fick problem att hålla mig nere så efter lite krångel, och två extra kilo på mig sjönk jag som en sten, åtta kilo istället för 4,5... Haha! Inte lätt med en ny våtdräkt.

Idag har jag inte gjort mycket alls. Matilda är jättesjuk så jag har mest tagit hand om henne och hållt henne sällskap. Vilket var väldigt trevligt. Har inte spenderat en heldag med Matilda sen jag kom ner, hon har fullt upp med sin divemaster så jag ser henne bara när jag är där och en stund på kvällen. Tråkigt och av rent egoistiska orsaker är jag glad att hon är hemma, tror vi har pratat mer idag än sammanlagt på denna vecka jag varit här.

Kommer säkert ha stunder av tristess, men här kan jag absolut slappa, vilket mitt psyke behöver.
Men, allt är inte solsken och vackert i paradiset. Även solen har sina fläckar, eller hur brukar man säga...?

en ny vardag

Så äntligen är jag här. Efter en 20 minuters flygtur från Bali var vi på Lombok, 50 min taxi resa sen var vi vid hamnen. Tackar Maji som fixade bra båtpris över till Gili!

Jag älskar huset! Stort, rent och fint. Första kvällen satt jag och Maji på uteplatsen och pratade till sena natten, toktrött men ett välbehövligt samtal.
Igår tog jag mig bort till Blue Marlin på eftermiddagen för att träffa Matilda som jobbar kvar när alla gått hem. Jag var väldigt nervös innan men fick ett varmt välkomnande av alla lokalarna och det kändes fantastiskt!
De återkommande kommentarena är "Vad vit och fin du är!" haha! Vad ska man säga annat än tack.
Middag sen hem ska jag försöka få tag i en cykel då vi ska till andra sidan ön senare. Efter lite trixande får jag låna Madis cykel så ska han fixa en ny till mig dagen efter. Glad över det trampar jag i bäckmörker hem. Otroligt att jag ens hittar in till byn egentligen, helt sjukt mörkt!

Han (en person vars namn är Han...) möter upp oss sen trampar vi bort till Matahari som är Tonys bar. Jag och Han satter oss i baren och dricker öl och snackar skit, Matilda socialiserar sig med Tonys familj. Tanken är att det ska vara psykadelisk trance fest precis bredvid (lite lätt osugen, men känner att jag måste anstränga mig och vara social) men tröttet tar lite över och vi tre åker hem redan vid 23, jag mest glad över att jag slapp trampa hem själv, eftersom jag inte alls hade hittat...

Nu är det tisdag och jag börjar känna mig som normalt igen. Det enda som saknas är mitt indonesiska telefon nr, som är slut i affären heeeela tiden! Nu sitter jag och bevakar tills de kommer.
Imorgon tror jag, jag ska ta och göra mitt första dyk, nervöst men lika bra att få det överstökat!

Allt är bara bra just nu och trivs bra trots svettet aldrig slutar rinna och solen steker på gränsen till överdrivet mycket. Ett svalkande dyk skulle inte sitta fel!

Namaste <3

Today is the day

Så äntligen är dagen här. Nu kan jag inte ha mer ångest över allt jag kan tänkas ha glömt eller missat.
Vaknar av mobilen och tror jag försovit mig... Men icke, klockan var 8.00 och dags att gå upp. Går upp, direkt till väskan för att se att pass, bljetter och annat viktigt finns nedpackat. Detta har blivit något av en rutin den gångna veckan. Allt för att lugn nerverna.
Njuter av en långsam morgon, lång frukost, segar mig i sängen, lång dusch, lång lunch. Vädret kunde ha varit bättre, men kunde lika väl varit sämre. Duggregn, blåst och kyligt.
Packningen blev visst lika tung som vanligt, men har en massa saker som ska lämnas kvar hos Matilda när jag åker hem igen, lakan, kudde, handdukar o.s.v.

Känslan när jag sitter på bussen mot Arlanda ÄLSKAR jag! Ler alltid hela vägen ut. Men jag är ändå lite orolig. Allt har gått för smidigt, för enkelt och för snabbt. Väntar med spänning tills något går åt helvete, är i och för sig ganska bra på att lösa problem som uppkommer och skrattar gott åt dessa. Efter Indien säger jag bara, jag klarar precis vad som helst!

Nu sitter jag här på Arlanda med en god kopp kaffe och njuter. Visst väntar många tråkiga timmar på planet, men det handlar ju i slutändan om målet. Har en del att ta tag i när jag kommer fram till ön, mindre roliga saker, men 2 månader i stressfri miljö är verkligen en lisa för själen!

Må gott mina vänner! (Det ska jag)

Kvällen före

Så är allt äntligen klart. Visum, CSN, studieböcker, bankfix & packning.
Såhär kvällen innan avfärd är jag lugn. Denna resa har skapat mer stress än vad jag kan minnas tidigare resor gjort. Packning två dagar innan är nog rekord... Mantrat som gått på replay under den gångna veckan är "bara två månader, bara två månader. Samma ställe. samma ställe..." Känner att det inte är katastrof om något skulle råka lämnas hemma. Så länge jag har en bikini, shorts och linnen så klarar jag mig.
Väskan är packad och låst, nu tänker jag lämna tanken på packningen och fokusera framåt. För där väntar många många tråkiga timmar på resande fot. Med glädje i hjärtat ser jag fram emot att få träffa Matilda igen!
Så nu säger jag, på återseende!