Hemma

Flygresan

Torsdagen gick ganska snabbt med några avslutande timmar på stranden. Strålande sol hela dagen, till min lycka!
Kuta ligger alldeles i närheten av flygplatsen så resan dit går snabbt och smärtfritt. Är nummer tre att checka in, slipper alltså den alltid jobbiga kön till incheckningen.
Allt går faktiskt väldigt smärtfritt, Denpasars flygplats är en väldigt bra flygplats, finns gott om caféer och restauranger att slå ihjäl timmarna på.
Tre timmar går snabbt, äntligen på planet är jag trött och hoppas kunna få lite sömn.
Det tar bara två timmar till Singapore, där måste vi gå av och kliva på igen, en timme senare. Typiskt så hamnar jag brevid en äldre kinesisk dam som inte slutar prata kinesiska med mig! Ångest att behöva spendera de närmsta åtta timmarna med henne, börjar bygga upp lite aggressioner.
Hon är jobbig hela resan, och framme i Doha är jag väldigt irriterad! Lyckades sova mitt i en film i cirka 45 minuter innan hon skulle på toa (för hundrade gången!) och jag måste resa på mig igen. Sömnbrist är inte ett bra botemedel mot dåligt humör...

Eftersom klockan bara är 04.20 i Doha är det lugnt på flygplatsen och jag tar plats i deras vilorum (kallas för Quite room). Såklart kommer det in ett gäng som inte fattar att i ett mörkt rum där det ligger folk och sover, kanske det inte är en bra idé att sitta och ha diskussioner. Irritationen ökar tills jag ber dem hålla käften, då den blir större efter deras ignorans av min kommentar. Lyckas inte somna där heller så går till gaten och bara väntar. Längtar efter nästa plan, tänker att jag är nog tillräckligt trött för att somna väl på plats.

Men jag vet inte vad ödet ville lära mig, för jag är omringad av små skitungar som gillar att skrika, samt en hyperaktiv tre åring som inte vill låta mig vara ifred. Efter alltför lång tid märkte föräldrarna att jag inte alls var sugen på att gulla med deras skitunge, och sätter henne mitt emellan sig så jag slipper ha henne på mig. Jag var ändå trevlig och bara förklarade att jag har rest alldeles för många timmar, utan sömn, och orkar bara inte. Måste erkänna att det kom några tårar av ett desperat "orkar inte!" infall.

Trots sömnbrist och jobbiga medresenärer gick ändå flygningen relativt bra. Hade inte ont någonstans utan kunde sitta bekvämt hela tiden.
Irritationen är som bortblåst samma sekund vi slår i svensk mark. Äntligen hemma!

Sista dagarna

Så var det dags. Måndagen jag längtat efter var äntligen här! Så varför det blir lite tårar när jag kliver på båten till Lombok och blickar tillbaka på ön som jag inte ska få se pa väldigt länge, vet jag inte. Kan kanske vara så att jag faktiskt trivs och det ändå är med lite blandade känslor jag säger hejdå.

Sista kvällen spenderas med middag på Santay med Matilda, Kajsa och hennes kompis Patrik. Fantastiskt trevligt och jag njuter verkligen av varje minut. Sen beger vi oss till Chillout där det ska vara ett snorkeltest, som vi missar, men alla är där så det blir ett jättebra tillfälle for mig att säga hejdå till alla instruktörer. Matilda går hem tidigt, men jag stannar och tänkte inte alls att jag skulle dricka något, men det blir ända en öl. Fantastiskt lyckad sista kväll!
Däremot var måndagen ganska jobbig, jag har mått ganska dåligt ett par dagar redan och magen kändes äntligen okej när jag vaknar upp på måndagen och vill kräkas. Magkramperna är tillbaka. Osugen, men tvingad, att spendera en heldag i Mataram, Lombok innan vårat flyg till Bali går klockan 17.05.
Överlevde dagen och flyget gick väldigt smärtfritt (hur kan det inte göra det med 20 minuters flygtid?!)

Framme i Kuta springer två desperata svenska flickor till första bästa massagestället för att göra det man gör här, får massage!
Vi sket i middag och tog två timmar massage istallet. Tokdäckade vid 21- tiden.

Tisdagen gick i shoppingens tecken, magen är battre, om än inte bäst. Shoppade upp mina sista pengar, och tittade på när Matilda shoppade upp sina. Stranden på eftermiddagen sen mysig middag och filmkväll.

Onsdag. Sista dagen tillsammans. Vi har nu varit tillsammans här i två manader och det är snart dags att skiljas. Hon ska hamta upp sin familj på flygplatsen och åka vidare till finaste Ubud, jag ska stanna kvar i detta Kuta en dag till.
Dagen var bra med lite sol och bad (första bad i havet utan våtdräkt och dykgrejer på mig!)
Nu är klockan halv åtta och jag sitter ensam på ett internet cafe och väntar på att få sova. Taxin är beställd och rummet betalt for. Nu väntar jag på att det ska bli torsdag kväll.
Tänkte spendera sista soltimmarna på stranden imorgon, har inte spenderat särskilt mycket tid till solning. Lika bra att suga åt sig de sista timmarna av sol! Ska tänka bort den galna snuskiga killen som alltid trakasserar alla kvinnor på stranden, ska tänka bort alla försäljare som inte vill lämna mig ifred. Och framför allt ska jag strunta i svettningarna och det galet varma vädret, trots allt är Bali Indonesiens regnigaste ö och sol är absolut inte något att ta för självklart!

Lyxmys i Trawangan

En efterlängtad trip till grannön (och den mer aktiva ön), skedde i fredags. Vi åkte med dykbåten på morgonen, som snällt nog släppte av oss vid stranden. En bit promenerande för att hitta ett bra hotel, men hittar tillslut Trawangan cottages, som har ac men ingen pool. Lyxar till det med lunch på scallywags, lånar deras pool i en timme innan vi tröttnar. Det här med att sola måste ändå vara bland det tråkigaste, men samtidigt jobbigaste, som finns att sysselsätta sig med...
Tillslut, efter mycket dötid, är det äntligen kväll och vi ska äntligen få äta sushi! En flaska vin till maten och därefter X antal goda drinkar, intogs i regelbunden följd...
Dans i många timmar innan sängdags, vid 3.30 tiden.
Mycket lyckad helkväll med en alltid lika rolig Matilda!

Totte, Peta & Pilla

Så kom bebisarna tillslut. Natten till den 14/11 kom dem ut, men inte hemma som vi hoppats på, utan i ett hus en bit bort. Jag sov hemma på Why not, men kom flygande när Matilda sa att Nanna kommit hem smal igen.
Smart som Matilda kan vara följer hon efter Nanna och hämtar hem bebisarna, två flickor och en pojke. Totte kom som ett självklart namn, men idé torka på tösernas namn, så efter lite spårande blev det Peta och Pilla.

Jordbävning(ar)

Under tiden här har vi hela tiden reagerat över alldeles för mycket rörelse i taket, och många spekulationer över vad för varelse som har bosatt sig där. Komodo? Fåglar? Katter? Människor? Ibland är det släpande, men tunga, rörelser, ibland mer duns. Vi kommer nog förbli undrande för jag kommer aldrig kika upp och ta reda på svaret, och jag ställer mig tveksam till om Matilda vågar göra det heller. Vissa saker mår man nog bara bättre av att inte veta...
Så, en eftermiddag ligger vi i sängen och kollar på film, när hela huset skakar. Allt är över på två sekunder, men direkt funderar vi vad takets besökare sysslar med (erkänner, inte så smart tänkt...)Vi går ut, och runt huset för att se efter.
Ingenting verkar ha hänt så vi går in igen. Inte fören Matilda läser Lizas (en dykinstruktör) facebook status som vi får reda på att det var en jordbävning. Såklart.
Så nu har vi varit med om vår första jordbävning. Eftersom denna lilla ö är som en fis i rymden blir vi såklart lite nojiga över en eventuell tsunami, som skulle svälja ön.

Så, imorse vaknar jag av att huset återigen skakar. Också här var det över på två sekunder och inget hände, mer än ett otrevligt vaknande. Får sen läsa att det var det tredje skalvet, då två mindre inträffade under natten. Måste ha varit pyttesmå, då varken jag eller Matilda vaknade.
Än så länge känns det helt okej ändå, eftersom skalven varit så små. Bara jag kommer härifrån som inplanerat den 29/11 så är jag fortsatt nöjd.

hemlängtan

Jaha, tre veckor till hemfärd, och jag läääängtar!
Har inte så mycker mer här att göra, utan är redo för kylan och alla måsten där hemma.
Det jag saknar mest är att få vara helt anonym. Jag är så trött att bli utstirrad, föredrar Sveriges diskreta stirrande. Underskattat det där med att vara en i mängden.

Jag pratar om Sverige och räknar ner minst en gång om dagen, och när en kväll närmar sig blir jag glad över att ännu en dag är över.
Visst är det ganska skönt att slippa alla krav och göra precis vad jag vill, utan att bry mig vad andra säger. Men skönt att komma tillbaka till mitt liv hemma i stan.

Innan hemfärd ska vi åka till grannön och festa lite en natt samt ta oss till Bali för några dagar av massage, shoppande och mer slappa dagar.
Fram till dess blir det mer filmtittande, dykande och solning (om vi orkar...)

Tjockisen

slappardagar

Dagarna går, utan att jag anstränger mig något nämnvärt. Nu har äntligen ungarna från Jakartas internationella skola lämnat dykfirman så ett lugn har lags sig över stället och jag kan äntligen börja dyka igen. Så imorgon bär det av med eftermiddagsdyket till ett favoritställe.

Vädret här har förändrats en hel del. De senaste tre dagarna har regnet tagit grepp över ön och ett mörker, likt den svenska senhösten, la sig över ön. Ganska skönt med svalkande väder, och regnet stör mig bara när det är ösregn och vi ska göra något. Annars är det väldigt bekvämt, och en bra ursäkt att stanna inne och inte göra något.

Idag var första dagen som solen sken och vi la oss ute i trädgården för att försöka sola lite. 15 minuter orkade vi. Sola måste väl ändå vara bland den tråkigaste sysselsättning som finns...

Kvällen idag har varit fantastiskt mysig ändå, jag, Matilda och Michel tog oss ner till Gili air hotel med våra datorer för att med solnedgången framför oss, surfa runt och äta en god middag. Wifi är bra grejer, och är väldigt tacksam jag tog med mig min dator!

mer dykning, snorkeltest & sånt

Mitt 20e nånting dyk blev en härlig upplevelse. ÄNTLIGEN kan jag säga jag har total kontroll över min boyency och hela dyket var en underbar upplevelse. Uppe på ytan igen hade jag världens adrenalinpåslag och kunde inte sluta skratta! Daing (guiden) undrade lite lätt var det var för fel på mig, haha! På strålande humör hela båtresan tillbaka kände jag att jag absolut måste ut igen på eftermiddagen. Sagt och gjort, även detta dyk till en ny dykplats jag inte varit på tidigare fullt av fina koraller. Även detta dyk gick asbra och känner mig ännu mer trygg i vattnet än tidigare.

Nu är jag väldigt sugen på att göra min rescue... Just nu har jag inte riktigt råd, men kanske nästa gång jag kommer tillbaka.

I förrgår var det fredag och Matilda och Michel var äntligen klara med sin divemaster. Detta firas med ett så kallat snorkeltest på kvällen, vilket innebär utklädnad och spritdrickande.

Instruktörerna hade verkligen lagt ner sin själ i detta och klädde ut dem till indianer. Efterföljande fest var grym, varm, men grym.

The Housewife

Jag trivs som fisken i vattnet i vårat hus, men jag har ändå flyttat till Why not nu, eller, jag har BÖRJAT flytta över mina saker. Fortfarande hänger jag väldigt mycket i huset med, och utan, Matilda.
I övrigt fick jag för mig i förrgår att jag skulle tvätta alla mina kläder. För hand. Höll på i 3-4 timmar med en paus för cykeltur till Johannas för inhandling av lunch. Har en ny respekt för alla kvinnor här som gör detta varje dag, stackars satar. Däremot är jag riktigt nöjd med resultatet.
Jag har upptäckt att jag verkligen gillar att pyssla hemma, städar gärna och ofta. Kan väl säga (till Matildas glädje) att jag verkligen gillar att göra det fint hemma. Nu när jag även har Why not blir det nog inte lika mycket städning som hittills, men Huset är så lättstädat att det inte ens är jobbigt. Allt som behövs är bra musik. Många tänker nog, varför åka på semester för att städa? Men för mig är det avkopplande. Dessutom känns det bättre att ha något att göra.



Igår var jag och Matilda iväg på en utflykt till Lombok för inhandling av diverse matprodukter. En mycket trevlig dag med massor av shopping, det mesta ätbart. Fantastiskt skönt när vi tillslut kom hem och kunde fylla kylen igen, nu har vi frukost så vi klarar oss en månad fram, förhoppningsvis ;)
På fredag är det tänkt Matilda ska vara klar med sin divemaster och göra sitt snorkeltest, sen hoppas vi på ett par semesterdagar (ööööh???) på Lombok.

Livet är aningen komplicerat just nu, men som den kloke (ibland iallafall) Maji brukar säga
Take it easy.

Bröllop, vattenfall & hajar

Så börjar jag känna av en slags vardag här på ön. Efter intensiv hemlängtan och känslan av att vara helt ensam, är jag nu med i matchen igen.
I torsdags var vi på Tonys brors bröllop på Lombok vilket var en intressant upplevelse. Vi kom dit, la ner lite pengar i en skål till brudparet, skrev i gästboken, sen var det mat. Massor av mat. Vi satte oss längst in under ett tält där det var lite svalkande vindare och med brudparet och respektiva föräldrar sittandes framför oss på en tronliknande ställning, åt vi och pratade en massa. Undrar hur kul det är att kolla på en massa människor när de äter, varav en stor del främlingar. Efter maten gick vi fram och tog hand och gratulerade alla. Sen var det klart.

Jag och Maji på en moppe, Madi och Tony på en, Matilda, Kajsa, Kajsas pappa Hans och Madis bror i en bil, kör vi upp i bergen för att spana in ett vattenfall. Vackert kan jag säga.

Sen igår var det äntligen dags för mitt första dyk sen jag kom tillbaka. Jag och Tony dyker vid Sharks Point och jag är väldigt nervös, och är glad att det bara är han och jag.
Ny våtdräkt har jag som gör att jag har stora problem att komma under vatten, trots extra vikter på viktbältet. Väl nere var det fantastiskt! Glömt bort hur skönt det är att dyka. Tur med djur hade vi också. Innan hade jag bara sett två hajar, och det var under mitt open water. Igår blev det sex stycket, varav fyra av dem bara simmade runt oss några meter ifrån och låtsades inte om oss. Fantastiskt som sagt!
Efter det var jag ganska nöjd, och fick problem att hålla mig nere så efter lite krångel, och två extra kilo på mig sjönk jag som en sten, åtta kilo istället för 4,5... Haha! Inte lätt med en ny våtdräkt.

Idag har jag inte gjort mycket alls. Matilda är jättesjuk så jag har mest tagit hand om henne och hållt henne sällskap. Vilket var väldigt trevligt. Har inte spenderat en heldag med Matilda sen jag kom ner, hon har fullt upp med sin divemaster så jag ser henne bara när jag är där och en stund på kvällen. Tråkigt och av rent egoistiska orsaker är jag glad att hon är hemma, tror vi har pratat mer idag än sammanlagt på denna vecka jag varit här.

Kommer säkert ha stunder av tristess, men här kan jag absolut slappa, vilket mitt psyke behöver.
Men, allt är inte solsken och vackert i paradiset. Även solen har sina fläckar, eller hur brukar man säga...?

en ny vardag

Så äntligen är jag här. Efter en 20 minuters flygtur från Bali var vi på Lombok, 50 min taxi resa sen var vi vid hamnen. Tackar Maji som fixade bra båtpris över till Gili!

Jag älskar huset! Stort, rent och fint. Första kvällen satt jag och Maji på uteplatsen och pratade till sena natten, toktrött men ett välbehövligt samtal.
Igår tog jag mig bort till Blue Marlin på eftermiddagen för att träffa Matilda som jobbar kvar när alla gått hem. Jag var väldigt nervös innan men fick ett varmt välkomnande av alla lokalarna och det kändes fantastiskt!
De återkommande kommentarena är "Vad vit och fin du är!" haha! Vad ska man säga annat än tack.
Middag sen hem ska jag försöka få tag i en cykel då vi ska till andra sidan ön senare. Efter lite trixande får jag låna Madis cykel så ska han fixa en ny till mig dagen efter. Glad över det trampar jag i bäckmörker hem. Otroligt att jag ens hittar in till byn egentligen, helt sjukt mörkt!

Han (en person vars namn är Han...) möter upp oss sen trampar vi bort till Matahari som är Tonys bar. Jag och Han satter oss i baren och dricker öl och snackar skit, Matilda socialiserar sig med Tonys familj. Tanken är att det ska vara psykadelisk trance fest precis bredvid (lite lätt osugen, men känner att jag måste anstränga mig och vara social) men tröttet tar lite över och vi tre åker hem redan vid 23, jag mest glad över att jag slapp trampa hem själv, eftersom jag inte alls hade hittat...

Nu är det tisdag och jag börjar känna mig som normalt igen. Det enda som saknas är mitt indonesiska telefon nr, som är slut i affären heeeela tiden! Nu sitter jag och bevakar tills de kommer.
Imorgon tror jag, jag ska ta och göra mitt första dyk, nervöst men lika bra att få det överstökat!

Allt är bara bra just nu och trivs bra trots svettet aldrig slutar rinna och solen steker på gränsen till överdrivet mycket. Ett svalkande dyk skulle inte sitta fel!

Namaste <3

Today is the day

Så äntligen är dagen här. Nu kan jag inte ha mer ångest över allt jag kan tänkas ha glömt eller missat.
Vaknar av mobilen och tror jag försovit mig... Men icke, klockan var 8.00 och dags att gå upp. Går upp, direkt till väskan för att se att pass, bljetter och annat viktigt finns nedpackat. Detta har blivit något av en rutin den gångna veckan. Allt för att lugn nerverna.
Njuter av en långsam morgon, lång frukost, segar mig i sängen, lång dusch, lång lunch. Vädret kunde ha varit bättre, men kunde lika väl varit sämre. Duggregn, blåst och kyligt.
Packningen blev visst lika tung som vanligt, men har en massa saker som ska lämnas kvar hos Matilda när jag åker hem igen, lakan, kudde, handdukar o.s.v.

Känslan när jag sitter på bussen mot Arlanda ÄLSKAR jag! Ler alltid hela vägen ut. Men jag är ändå lite orolig. Allt har gått för smidigt, för enkelt och för snabbt. Väntar med spänning tills något går åt helvete, är i och för sig ganska bra på att lösa problem som uppkommer och skrattar gott åt dessa. Efter Indien säger jag bara, jag klarar precis vad som helst!

Nu sitter jag här på Arlanda med en god kopp kaffe och njuter. Visst väntar många tråkiga timmar på planet, men det handlar ju i slutändan om målet. Har en del att ta tag i när jag kommer fram till ön, mindre roliga saker, men 2 månader i stressfri miljö är verkligen en lisa för själen!

Må gott mina vänner! (Det ska jag)

Kvällen före

Så är allt äntligen klart. Visum, CSN, studieböcker, bankfix & packning.
Såhär kvällen innan avfärd är jag lugn. Denna resa har skapat mer stress än vad jag kan minnas tidigare resor gjort. Packning två dagar innan är nog rekord... Mantrat som gått på replay under den gångna veckan är "bara två månader, bara två månader. Samma ställe. samma ställe..." Känner att det inte är katastrof om något skulle råka lämnas hemma. Så länge jag har en bikini, shorts och linnen så klarar jag mig.
Väskan är packad och låst, nu tänker jag lämna tanken på packningen och fokusera framåt. För där väntar många många tråkiga timmar på resande fot. Med glädje i hjärtat ser jag fram emot att få träffa Matilda igen!
Så nu säger jag, på återseende!

Rytmer som gör mig hög

Jag kom nyss hem från en härlig västafrikansk dans klass. Hög på endorfiner, tänk att jag nästan glömt känslan av total lycka. Stora bonusen när jag dansar är att allt annat som pågår i mitt liv slås på PAUS.
Hela tiden dyker det upp nya tankar om vad jag vill göra, och en dröm, sen jag började dansa, är att åka på en dansresa till något västafrikanskt land. Tänk att gå runt varje dag, många timmar om dagen, i total lycka! Bara den tanken gör mig hög.

Med ett läkt ben skulle jag inte tveka, men som verkligheten ser ut just idag, så går det helt enkelt inte. Knät vägrar bli bra, men min förhoppning är att en sista operation ska ske i starten av nästa år, sen jäklar ska här dansas! I OCH utanför hemlandets gränser.

Ressugen

Ja, det stämmer. Jag trodde det skulle ta längre tid än två veckor, men icke. Jag är jättesugen på att dra någonstans.
Är medveten om att det inte är långt kvar till Indonesien, men ändå skulle jag lätt kunna hoppa på ett plan till något närbeläget land över en helg.
Men får behärska mig, måste spara alla pengar jag kan och ta en resa i taget. Efter Indonesien kan jag planera in mer, också eftersom då vet jag lite mer hur framtiden kommer te sig...

Hammamet, Tunisien

Jaha, då har jag åkt charter. En återkommande fråga var, "Vad är det för FEL på dessa människor?!" Charterfolk verkar vara en egen sort. Jag är glad åt att vi och en mamma med sin son var de enda svenskarna på hotellet, som mest bestod av spanjorer, fransmän och tunisier. All personal, inklusive lekledarna, var inhemska. Alltså, inget jobbigt Apollo-hotell med en massa svensk personal. Stort plus.

Däremot fanns det såklart en massa folk värt att skratta och skaka huvudet åt, ändå. Ett ryskt ungt par där tjejen leker fotomodel och killen mer är som hennes toyboy. Gamla tanten som vägrar inse sin ålder och ser istället patetisk ut i sin silver string bikini. Sen har vi hela drösen med fransyskor som gör sig iordning för stranden. Sminkade, smyckade och med klackar traskar runt i sanden... Vad är det för fel på folk?!

Sammanfattning;

Mycket trevliga, vänliga människor

påträngande, aggressiva försäljare

strålande sol och väldigt behagligt klimat

rent och vackert överallt

stanken av hästpiss blir överväldigande ibland

kallt (eller svalkande, välj själv) vatten

helt okej shopping, grym shopping om man gillar keramik

roliga människor att skratta åt

brist på riktig mat, efter en dag var jag trött på skiten

alla försöljare som respekterar ett Nej tack,

dessa försäljare var en bristvara dock...

Som en veckas slapp semester var det ändå ett bra val. Det bästa är nog det stabila klimatet och jag måste ändå säga att de flesta personerna där är väldigt trevliga. Skulle nog inte åka tillbaka till samma ställe igen, men absolut kan jag tänka mig åka tillbaka till samma land.

packning & tankar inför Tunisien

Jag är väldigt nöjd över min insats vad gäller packningen denna gång. Vaccumpåsar är mina nya bästa vänner! Tre påsar och alla medtagna kläder tar knappt någon plats, och dessutom är det lättare att sortera plaggen. Fantastiskt!

I övrigt känner jag mig ganska oförberedd, mina tankar går hela tiden till Indonesien resan. Dessutom har veckan inneburit ett fullspäckat schema med jobb och Pride-firande, att jag inte ens tänk på att resan närmar sig, och nu är den här.
Men det blir nog bra ändå, mamma känns påläst med tankar om vad hon vill göra.

Sol, bad & lata dagar väntar!

På riktigt

Det känns helt sjukt, men det ärj u faktiskt inte lång tid kvar tills vi äntligen ska åka tillbaka. 60 dagar idag om vi får bestämma...
Dagen spenderades med Matilda farandes runt i diverse affärer, både shoppandes och tittandes på saker vi ska ha med oss till Gili. Skrattretande att vi kommer komma släpandes inte bara på kläder och annat vanligt, utan även en säng, bäddmadrass och en massa förvaringslådor.
Vi är förberedda på att det inte finns någonting i huset vi ska bo i, utan lika bra att ta med allt och lite till.

Höjdpunkten för dagen var ändå när Matilda plötsligt åker till en tom parkering och låter mig ta plats bakom ratten för en tur, fantastiskt kul och allt finns dokumenterat på film!

En givande dag, men kom och tänka på att jag måste börja fokusera lite på Tunisien resan som ska göras om en vecka, ska för första gången besöka världsdelen Afrika!

dags igen

Jaha, nu har jag varit hemma i tre långa veckor och det har varit fantastiskt kul att träffa alla igen, och komma hem till en härlig svensk sommar. Men, nu har jag varit tillräckligt här tillräckligt länge.

Tre veckor känns som tre månader. I vanliga fall brukar det vara en mindre mardröm att leta flygbiljetter, men denna gång känns det helt okej, kanske på grund av våra krav denna gång. Vi måste kunna ha med oss två väskor med en maxvikt på 30kg (eller mer), samt öppen biljett. Dessa krav kan endast turkish airlines förse oss med, vad vi hittat so far.

En lång lista med saker att ta med, och en ännu längre lista att ta med till IKEA gör oss både exalterade och ångestfyllda.

Åker vi samtidigt är planen att åka till Jakarta och spendera några dagar där innan vi far vidare till Gili Air.

Men känner jag mig själv, och Matilda med för den delen, rätt så kommer planen hinna ändras och (förhoppningsvis) förbättras många gånger innan den sätts i verket.

Aldrig förr har jag längtat efter att sommaren ska ta slut så fort som nu...

hemresan

Det var många diskussioner om vår hemresa, när var och hur. Jag kom fram till att jag vill inte åka till Vietnam för att ta mitt flyg därifrån, utan vill åka med Matilda, från Bali.

Så köper min biljett och det bestäms att 19/6 får det bli. Alltså flera dagar innan min inbokade biljett.

I efterhand är jag väldigt tacksam vi hade varann under hela resan, då ångest kom över oss till och från hela tiden. Tårarna fick rinna, vi behövde inte säga något, utan båda förstod.Sista natten spenderade jag tillsammans med Maji sovandes i hans beruga, ute i naturen. Kallt, men mysigt. Jag klev upp redan vid soluppgången för att njuta av en sista vacker morgon,, låter Maji sova, då jag vet han uppskattar om han slipper se mig när jag åker.

Pussar honom på kinden och viskar vi ses snart!

I häst och vagn med all packning, mot hamnen, upptäcker vi hur många vi lärt känna under vår tid här. Hela resan till hamnen ropar vi hejdå till folk.

Båt till Trawangan, 2 timmars väntan med en andra frukost, sen på speedboaten som tar oss till Bali. Men det var bland det värsta jag varit med om, sjösjuk som aldrig förr! Båda mår för jävligt när vi äntligen kommer fram, två timmar senare!

Bil till flygplatsen där vi kan lämna in våra väskor. Sen in till ett stort köpcentrum som vi spenderar några timmar i innan vi åker tillbaka till flygplatsen.

Flera timmars trixande innan vi kan gå på planet. Matilda somnar innan vi startar, men tvingas vakna och gå av i Singapore. Därifrån får vi tillslut kliva på igen och flyga vidare till Doha och till sist Stockholm.

Nu är vi hemma i ett somrigt Sverige, och det är väl bästa tiden att vara hemma, men jag längtar tillbaka. Min plan är kunna åka tillbaka snart, väldigt snart. Håller tummarna att planen blir någolunda som tänkt.

Bilder