Lyxmys i Trawangan

En efterlängtad trip till grannön (och den mer aktiva ön), skedde i fredags. Vi åkte med dykbåten på morgonen, som snällt nog släppte av oss vid stranden. En bit promenerande för att hitta ett bra hotel, men hittar tillslut Trawangan cottages, som har ac men ingen pool. Lyxar till det med lunch på scallywags, lånar deras pool i en timme innan vi tröttnar. Det här med att sola måste ändå vara bland det tråkigaste, men samtidigt jobbigaste, som finns att sysselsätta sig med...
Tillslut, efter mycket dötid, är det äntligen kväll och vi ska äntligen få äta sushi! En flaska vin till maten och därefter X antal goda drinkar, intogs i regelbunden följd...
Dans i många timmar innan sängdags, vid 3.30 tiden.
Mycket lyckad helkväll med en alltid lika rolig Matilda!

Totte, Peta & Pilla

Så kom bebisarna tillslut. Natten till den 14/11 kom dem ut, men inte hemma som vi hoppats på, utan i ett hus en bit bort. Jag sov hemma på Why not, men kom flygande när Matilda sa att Nanna kommit hem smal igen.
Smart som Matilda kan vara följer hon efter Nanna och hämtar hem bebisarna, två flickor och en pojke. Totte kom som ett självklart namn, men idé torka på tösernas namn, så efter lite spårande blev det Peta och Pilla.

Jordbävning(ar)

Under tiden här har vi hela tiden reagerat över alldeles för mycket rörelse i taket, och många spekulationer över vad för varelse som har bosatt sig där. Komodo? Fåglar? Katter? Människor? Ibland är det släpande, men tunga, rörelser, ibland mer duns. Vi kommer nog förbli undrande för jag kommer aldrig kika upp och ta reda på svaret, och jag ställer mig tveksam till om Matilda vågar göra det heller. Vissa saker mår man nog bara bättre av att inte veta...
Så, en eftermiddag ligger vi i sängen och kollar på film, när hela huset skakar. Allt är över på två sekunder, men direkt funderar vi vad takets besökare sysslar med (erkänner, inte så smart tänkt...)Vi går ut, och runt huset för att se efter.
Ingenting verkar ha hänt så vi går in igen. Inte fören Matilda läser Lizas (en dykinstruktör) facebook status som vi får reda på att det var en jordbävning. Såklart.
Så nu har vi varit med om vår första jordbävning. Eftersom denna lilla ö är som en fis i rymden blir vi såklart lite nojiga över en eventuell tsunami, som skulle svälja ön.

Så, imorse vaknar jag av att huset återigen skakar. Också här var det över på två sekunder och inget hände, mer än ett otrevligt vaknande. Får sen läsa att det var det tredje skalvet, då två mindre inträffade under natten. Måste ha varit pyttesmå, då varken jag eller Matilda vaknade.
Än så länge känns det helt okej ändå, eftersom skalven varit så små. Bara jag kommer härifrån som inplanerat den 29/11 så är jag fortsatt nöjd.

hemlängtan

Jaha, tre veckor till hemfärd, och jag läääängtar!
Har inte så mycker mer här att göra, utan är redo för kylan och alla måsten där hemma.
Det jag saknar mest är att få vara helt anonym. Jag är så trött att bli utstirrad, föredrar Sveriges diskreta stirrande. Underskattat det där med att vara en i mängden.

Jag pratar om Sverige och räknar ner minst en gång om dagen, och när en kväll närmar sig blir jag glad över att ännu en dag är över.
Visst är det ganska skönt att slippa alla krav och göra precis vad jag vill, utan att bry mig vad andra säger. Men skönt att komma tillbaka till mitt liv hemma i stan.

Innan hemfärd ska vi åka till grannön och festa lite en natt samt ta oss till Bali för några dagar av massage, shoppande och mer slappa dagar.
Fram till dess blir det mer filmtittande, dykande och solning (om vi orkar...)

Tjockisen

slappardagar

Dagarna går, utan att jag anstränger mig något nämnvärt. Nu har äntligen ungarna från Jakartas internationella skola lämnat dykfirman så ett lugn har lags sig över stället och jag kan äntligen börja dyka igen. Så imorgon bär det av med eftermiddagsdyket till ett favoritställe.

Vädret här har förändrats en hel del. De senaste tre dagarna har regnet tagit grepp över ön och ett mörker, likt den svenska senhösten, la sig över ön. Ganska skönt med svalkande väder, och regnet stör mig bara när det är ösregn och vi ska göra något. Annars är det väldigt bekvämt, och en bra ursäkt att stanna inne och inte göra något.

Idag var första dagen som solen sken och vi la oss ute i trädgården för att försöka sola lite. 15 minuter orkade vi. Sola måste väl ändå vara bland den tråkigaste sysselsättning som finns...

Kvällen idag har varit fantastiskt mysig ändå, jag, Matilda och Michel tog oss ner till Gili air hotel med våra datorer för att med solnedgången framför oss, surfa runt och äta en god middag. Wifi är bra grejer, och är väldigt tacksam jag tog med mig min dator!