Klipp & klistra å så lite pirr

Jag fick anstränga mig igår, egentligen ville jag inget annat än ligga kvar i sängen hela förmiddagen och bara inte göra någonting innan jobbet.
Men det var bara och snällt ställa klockan och tvinga mig upp, helt slut efter en intensiv utbildning hela helgen. Hinner lära mig nya pumpen på tunnelbanan in till Fridhemsplan (som för övrigt börjar kännas som mitt andra hem...). In på Indonesiska ambassaden, igen, och visar upp mitt felstavade namn för gubben i luckan (för övrigt samma man som tog emot min ansökan). Han säger att det inte spelar någon roll, men han kan rätta det på en gång om jag vill. Såklart.
Tillbaka får jag mitt namn rättstavad, men han har bara skrivit ut en liten lapp där det står Liza, och klistrat över Lisa. Det syns klart och tydligt att det är lite klipp och klistra i visumet. Så nu är jag mer nervös över att bli stoppad för det istället... Med spänning släpper jag det till ett fortsättning följer...

Förutom ambassad strul så kom jag till min förtjusning på att gårdagen var min sista sena måndagsstängning! OCH, jag åker faktiskt nästa vecka. Det känns väldigt overkligt just nu.
Detta välbekanta pirr i magen har till och från börjat ge sig till känna. Snart.
Väldigt snart.

12 dagar kvar!

snö, regn & lite ambassad stul

Vaknade upp nu och möts av spöregn, det har visst toksnöat också... Värdelöst att bli arg, detta väder är lika pålitligt som när SL trafiken möts av vintern första gången, varje år. Bara att uthärda är det enda vi kan göra. Jobba är en väldigt bra sysselsättning för tillfället, vara utomhus har jag verkligen ingen lust med!

Igår var jag iväg till Indonesiska ambassaden för att hämta mitt pass förhoppningsvis med visum i. Detta är för övrigt första ambassaden jag besökt där det inte var några problem, de verkar inte vara så petiga(?)
Dum som jag är så tar jag bara emot passet utan att kontrollera att allt stämmer... På tåget mot jobbet tar jag upp passet och upptäcker att mitt namn är felstavat. Hur detta ens kan inträffa när de har mitt pass att gå efter, övergår mitt förstånd!
Det är inte så att jag varje vardag har tid att åka in till Fridhemsplan mellan kl. 9.30-12.00. Gahhh!

Lisa Malmgren, fel fel fel

19 dagar kvar!

här är jag nu...

Just nu bryr jag mig inte om vad som är kvar att fixa. Jag har mitt pass, jag har de flesta av visumen som krävs, pengar löser sig alltid och jag är såååå redo att lämna landet!

Förstår inte var denna oro kommer ifrån, jag har väl aldrig undrat över min säkerhet eller alla dessa praktiska ting tidigare?

Jag är helt införstådd med sjukdomar, skador och diverse andra problem som garanterat kommer inträffa, men allt löser sig alltid tillslut. Det har det ju gjort hittills...

Vill bara härifrån, nu!

20 dagar kvar!

Kaos med stort K

Dagen börjar med en plan om att kunna lämna in ansökan om visum till indonesiska ambassaden.
Klockan 10.00 ses vi i Gullmarsplan, i tron att det finns en fungerande fotoautomat. Icke, out of order.
På tuben mot stan ringer jag David som sitter på jobbet, ber han kolla in närmsta fotoautomat och han skickar oss till Odenplan. Väl där upptäcker vi snabbt att här finns ingen sådan. Ner i tuben igen, denna gång mer stressade, ringer Pontus. I sista sekund ser han att det finns en i Fridhemsplan, vår destination. Springer in och runt tills fotoautomaten uppenbarar sig.


Efter lite irrande hittar vi tillslut rätt gata, men så sitter en informations lapp på dörren. P.g.a. hinduisk högtid är ambassaden stängd. Jaha. Bara vända. Ogenomtänkt som vanligt har vi glömt ta med våra resedokument, hittar ett bibiliotek och skriver ut.
Smarta som vi är tänkte vi att då drar vi vidare till thailändska ambassaden. Hoppar på tuben igen och eftersom jag är så säker på destination åker vi till Rådmansgatan. Går och går och går... Frågar om vägen och inser att vi är heeeelt fel ute. En lång promenad till Stadion följer.

Vi hinner in innan 13.00, men så får vi visst inte söka visum om vi inte har inresebiljetter!

Så mycket jobb, den enda dagen förde med sig var en och en halv timme försening till arbetet...

26 dagar kvar!

Irritationsmoment

Vi känner att någon eller något motarbetar oss. Först all strul med STA travel (ALDRIG ska något bokas genom dem igen!!), nu problem med Qatar som inte vill betala hotell och visum en natt när vi måste vänta ett dygn innan vi kan resa vidare till Indien. Egentligen inte Qatars fel (dem är iallafall trevliga), utan okompetent personal på STA som tyckte det var okej att säga att hon bokat om oss, men sen inte alls gjort det, utan väntade några dagar. Detta ledde till att Qatar hann ändra sina flygtider och allt inbokat efter det får resenären stå för själv. Intalar mig själv att det som inte dödar gör oss bara starkare... Är glad över mailbevisen. Vill inte Qatar stå för det, får helt enkelt STA göra det. Enkelt.

Nästa irritationsmoment är visum fix. Australien är det enda som går smidigt egentligen, förutom att det är gratis, görs det på nätet och visumet har du två dagar senare. Smidigare kan det inte bli. Dåliga hemsidor med ofullstädig information gör att jag bara vill slänga datorn genom fönstret!
Dessutom ska ambassad personal vara så otrevliga jämt. Förstår inte varför... Första trevliga personalen jag träffat var när jag skulle hämta ut mitt pass på indiska ambassaden, en liten indisk tjej som mötte mig med ett leende och även önskade mig en trevlig resa. Tack tack!

Projekt Indonesien väntar idag och imorn, sen Thailand nästa vecka. Kan vara en smart ide att ha allt sådant klart innan påsk.

27 dagar kvar!

Ändrade planer...kanske?

Jag har äntligen börjat läsa Lonely planets Indonesien bok, och något som återkom till mina tankar, var hur nära Australien vi egenligen kommer att befinna oss. Jag känner det vore idioti att inte besöka Darwin, cirka 3 timmars flygtid från Bali.
Efter att ha läst på om staden är jag ännu mer bestämd att jag vill dit. Så just nu håller jag på med en plan hur jag ska övertala Matilda dela min idé. Jag är absolut villig att offra tid i Malaysia för att åka till Australien. Dessutom, ju mer jag läser på om Indonesiens öar, dessto mer övertygad är jag att det inte är så stora skillnader öarna emellan. Jag tror till och med, att vill inte Matilda som jag, åker jag ensam över till Darwin några dagar. Har redan hittat ett jättebilligt, mysigt litet hostel.
Det som verkar kosta lite mer är flygbiljetten dit och tillbaka. Ska fnula lite till, men tror nog det är värt det. Dessutom kan det vara skönt med ett engelsktalande, utvecklat land som lite omväxling.
Jag har iallafall fått visumansökan godkänd och allt är grönt att åka dit.

Idag är det för övrigt en speciell dag, exakt en månad kvar, vilket är nästan imorgon!
Proväter malaria piller, och kan inte rapportera några mardrömmar eller psykoser. Verkar vara grönt där med.
Resorb inhandlat, servetter inhandlat, regn ponchos inhandlat, idag kommer Matilda hem från Marocko, så nästa vecka väntar visum ansökan till Indonesien och Thailand.
Snart, men inte än...

31 dagar kvar!

Reseplaner för framtiden

Jag satt och funderade på vilka länder jag absolut vill besöka innan min död, och listan blev tillslut ganska imponerande. Jag har räknat bort de länder jag redan varit i, eller ska åka till i år.

1. Albanien
2. Argentina
3. Australien
4. Bahamas
5. Bangladesh
6. Barbados
7. Belize
8. Bolivia
9. Brasilien
10. Burma
11. Chile
12. Colombia
13. Ecuador
14. Ekvatorialguinea (Afrika)
15. Elfenbenskusten
16. Gambia
17. Ghana
18. Guatemala
19. Irland
20. Island
21. Iran
22. Jamaica
23. Japan
24. Jordanien
25. Kamerun
26. Kanada
27. Kazachstan
28. Kenya
29. Kina
30. Libyen
31. Madagaskar
32. Malawi
33. Maldiverna
34. Malta
35. Mexiko
36. Mocambique
37. Mongoliet
38. Namibia
39. Nauru (Pleasant Island, Stilla havet)
40. Nepal
41. Nya Zeeland
42. Pakistan
43. Panama
44. Papa Nya Guinea
45. Peru
46. Ryssland
47. Samoa
48. Saudiarabien
49. Senegal
50. Seychellerna
51. Sierra Leone
52. Sudan
53. Tanzania
54. Usa
55. Venezuela
56. Yemen
57. Zambia

Jag har säkert missat något, men 57 länder är en bra början =)

35 dagar kvar!

Indien

Det är mycket nu... Bara i mars jobbar jag 27 av 31 dagar, bita ihop och ta en dag i taget är det bästa tror jag. Praktiskt taget varje helg tills jag åker är fullt upp med jobb och andra göranden. Sen jobb hela påsk, och tills sist är det ÄNTLIGEN dags att lämna landet!

Så var det ju det här med Indien. Jag blir mer och mer rädd, det känns som resan dit kommer vara kaotisk och delvis fruktansvärt jobbig. Det är verkligen med skräckblandad förtjusning jag beger mig dit.
Satt igår, gapandes, och kollade på Globe trekker, då Megan lyxade till det med en långsam tågfärd. Hon tittade hela tiden upp i taket eller ut genom fönstret, så tillsist bad hon oss undvika golvkontakt, kameran går ner och såklart springer x antal kackerlackor runt. Har en känsla att min kackerlacks rädsla kommer bli en utmaning... Gör nåt farligt varje dag! Åk till Indien ;)

Namaste

38 dagar kvar!

checklista

Växla pengar: CHECK! Fanns lite rupier hemma, tack för det!

Indiskt visum: CHECK!

41 dagar kvar!