Men det var bara och snällt ställa klockan och tvinga mig upp, helt slut efter en intensiv utbildning hela helgen. Hinner lära mig nya pumpen på tunnelbanan in till Fridhemsplan (som för övrigt börjar kännas som mitt andra hem...). In på Indonesiska ambassaden, igen, och visar upp mitt felstavade namn för gubben i luckan (för övrigt samma man som tog emot min ansökan). Han säger att det inte spelar någon roll, men han kan rätta det på en gång om jag vill. Såklart.
Tillbaka får jag mitt namn rättstavad, men han har bara skrivit ut en liten lapp där det står Liza, och klistrat över Lisa. Det syns klart och tydligt att det är lite klipp och klistra i visumet. Så nu är jag mer nervös över att bli stoppad för det istället... Med spänning släpper jag det till ett fortsättning följer...
Förutom ambassad strul så kom jag till min förtjusning på att gårdagen var min sista sena måndagsstängning! OCH, jag åker faktiskt nästa vecka. Det känns väldigt overkligt just nu.
Detta välbekanta pirr i magen har till och från börjat ge sig till känna. Snart.
Väldigt snart.
12 dagar kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar