Gili Air

Resan hit var en lång men som jag anat, minnesrik, resa. Med slowboat tog det 4 timmar över till Lombok, sedan två timmar till hamnen, och till sist 10 minuter över till ön.
På bussen i Ubud träffar vi på Jamie igen som ska till samma ställe som vi, så vi slår helt enkelt följe. Hittar efter mycket om och men en bungalow vi alla tre kan bo i till ett rimligt pris. Det är dyrt här, men överallt ingår det frukost.
Äntligen tar jag mig i kragen och sätter igång med mitt open water, som går fantastiskt bra.
Nu har det gått en vecka på ön och vi ska stanna kvar här resten av semestern. Vi har bytt till billigare boende där vi lärt känna en svensk tjej, Kajsa, som är tillsammans med Madi, som driver detta Gita Gili.
Finns inte så mycket att spendera sina pengar på, annat än mat och dykning. På måndag börjar jag min nästa dykkurs som jag ser hemskt mycket fram emot. Sen ska jag bara spendera mina pengar på att dyka och ha det bra.

Imorse lämnade Jamie oss och begav sig till en annan Gili ö, och ärligt känns det lite bra att bara bo med Matilda igen, bekvämare kan det inte bli.

Gili Air ar den minsta av Gili öarna och vi stortrivs. För första gången kan jag säga att jag absolut inte är sugen på att åka hem. Här kan jag stanna några månader till.
Här finns ingen motortrafik, utan det är häst och vagn som gäller, eller cykla, vilket gör att ön känns ännu mysigare.

Ubud, Bali

Så fick vi äntligen lämna Kuta. Matildas kompis, My, mötte upp oss och vi åkte vidare till den mindre staden, Ubud, som ligger mitt på Bali.
Det bästa är att resan hit tar mindre än en timme och att hitta boende var inte så svårt heller. Däremot lever vi inte riktigt som backpackers för tillfället även om Matilda lyckades pruta ner rummet från 300kr till 220kr.
Stort, rymligt och rent. Det bästa är att vi har tillgång till en bra pool. Så förmiddagarna spenderas vid poolkanten, eftermiddagarna tar vi oss i kragen och är mer aktiva.

Gårdagens kväll började med drinkar innan middag, 30 minuter kvar på happy hour, och vi lyckas få i oss tre mojitos var. Utan mat i magen blir vi alla lite luriga...
Middag, öl och sen reggeabar med livemusik. När de slutar spela åker vi med ett gäng engelsmän vidare till en annan bar, där det ska vara ett jättedrag(...) Men så var inte riktigt fallet, man kan väl säga att det var vi som skapade draget.

När vi sen ska tillbaka hoppar jag på en moppe istället för att sitta i bilen med alla andra, och fastnar utanfor vårt hotell och pratar i flera timmar med killen som berättar en massa om bali och balinesiska traditioner, medans alla andra fyllon terrar vara grannar genom att ha fest i poolen.
En rolig kvall som slutar med däckning nästan sekunden mitt huvud nuddar kudden, strax efter 4.

Idag och imorgon ägnas åt shopping, vi har hittat en stor marknad där det är väldigt tacksamt att pruta, de sköter nästan prutningen själva, eftersom det är stor konkurrens och inte så många besökare.

Det var allt för denna gång, nästa gång ska det berättas om en förmodligen jobbig men minnesrik resa till Gili öarna!

Kuta, Bali

Nu har vi, efter mycket nervositet över eventuella för tunga väskor, hamnat i Indonesien. Närmare bestämt Bali.

Resan hit gick väldigt smidigt och flygplatsen ligger väldigt nära själva stan så efter lite prutande och trixande fick vi en icke engelsktalig chaufför som ville köra oss för önskad summa.

Dessvärre kommer vi fram och inser att det mesta verkar fullbokat. Vi får helt enkelt gå med på att ta ett rum som kostar oss 120kr/natt.

En promenad runt stället och jag inser att jag ogillar det starkt. För mycket knark, sprit, horor och odrägliga turister för min smak.

Idag lyckades vi hitta ett rum vi betalar 50kr/natten istallet, och nu har vi sett stället dagtid och jag gillar det fortfarande inte. Otrevlig strand och hysterisk trafik. Nej, jag vill härifrån så snart som möjligt.

Mer Kuala Lumpur

Ja, nu har vi spenderat tva heldagar i stan och jag måste erkänna att jag är ganska trött på den. Det man gör bäst här är att spendera pengar. Jag har gjort av med alldeles för mycket pengar känner jag. Men imorgon flyger vi till Bali ett par dagar innan vi åker vidare till Lombok, Gili islands och lite andra öar i Indonesien. Ska bli skönt att komma bort från detta relativt dyra land.
Dagarna har spenderats ute på stan, inte så stor skillnad från förra gången jag var här, men denna gång hittar jag lite bättre.
På väg hem idag dock börjar det spöregna och det blir inte bättre, så vi tar tjuren vid hornen och traskar hela vägen från tågstationen hem, vilket är en ganska bra bit. Jag med ljusrosa kjol och vit t-shirt (=genomskinligt). Men vad gör man, många skratt, speciellt när Matilda tappar skon mitt i forsande vatten på vägen. Kramp-i-magen-skratt. Oj vad jag önskade jag hade en kamera som tål vatten just då!

Bussresa & återtraff

Så, bussresan blev, som vanligt, inte riktigt så enkel och smärtfri som jag hoppats på.
Slängs in i en buss som ska till en helt annan stad än KL, jag frågar tusen gånger om det är bussen till KL, och alla svarar JA.
Så jag litar pa dem och sätter mig till rätta. Men mina misstankar att det inte riktigt stämmer kommer när chauffören inte vill riva min biljett, utan bara säger åt mig att sätta mig i bussen.
Min oro var befogad, mindre än en timme senare (med en kräkande kille bakom mig) slängs jag snabbt av bussen vid en stor station och säger att min buss kommer om ett par minuter. 40 minuter senare kommer min buss, som jag och fem andra malayer satter oss i. Även om jag vet att allt alltid löser sig, så var jag ändå orolig när jag står där mitt ute i ingenstans alldeles själv och bara väntar, i stekande sol.
Sen slog det mig att jag inte har en aning om VART i KL bussen ska stanna, då de stängt den förra busstationen, som låg väldigt nära chinatown. Men jag hamnar i en temporär, ny busstation där en taxikille snabbt kommer fram och erbjuder taxi. Pa villkoret att han ska köra på meter, tackar jag ja. Klockan är 18.30 och jag vill gärna till mitt hostel innan Matilda kommer.
Taxiresan var en väldigt trevlig resa, med en väldigt trevlig man som berättade att även han, i yngre dagar, backpackat runt i i Asien. Han ger mig en massa tips och jag tar även hans kort. Rätt man att ringa vid behov av en taxi!
Kändes bra att komma tillbaka till bekanta områden. Maste erkänna att jag trivs väldigt bra i KL, en ren och lugn stad, som ändå är en storstad.
Fixade rum sen var det en lång väntan på Matilda. Hennes flyg landade klockan 19 och jag var väldigt nervös när jag satt i receptionen och surfade förstrött på nätet.
Så tillslut kom hon insmygande genom dörren och det var länge sen jag var sa glad att få se ett bekant ansikte!
Middag och prat till långt efter midnatt, gud ska veta vad jag har saknat helt vanligt tjejsnack!

klantet & Mersing

Kan nu lägga till ännu en borttappad sak.
Igår kväll låg vi i hängamattorna och kollade in solnedgången, trötta och hungriga. Så får Sebastian för sig att det vore kul att slänga runt mig i hängmattan, dum som jag är leker jag med. Att min mobil låg i kjolfickan hade jag glömt samma sekund jag la ner den där.
När klockan äntligen blivit middagsdags och alla restauranger öppnar, traskar vi med hungriga magar iväg.
Jag lämnar sällskapet klockan 21 redan för att gå hem och packa, då jag efter en stunds letande inte hittar mobilen, som också fungerar som min alarmklocka.
Lite smått panikslagen kommer jag på att den nog låg i fickan på kjolen när vi var på stranden. Självklart kan den inte ligga kvar men ändå värt att gå ner och kolla. Och tror du inte den låg där snällt i hängmattan och bara väntade på mig!
Ibland har jag faktiskt turen på min sida...

Efter några kalla timmar pa färgan till Mersing från Tioman sitter jag nu och väntar på min buss som lämnar staden om en timme.
Mersing ar en liten stad fullpackad med kineser. Det är lätt att hitta överallt, allt är på gångavstånd och människorna är trevliga. Jag gillar den.

Men snart väntar en 5 timmars tur tillbaka till Kuala Lumpur och där väntar ett känslosamt möte med Matilda, som nu sitter på Bangkoks flyplats och har tråkigt. Kommer nog kännas konstigt i början att prata svenska igen, har bara träffat tva svenskor hittills, och det var i Indien.
Mot staden, sen nya äventyr i ett nytt land (förhoppningsvis mycket billigare än detta dyra land), Indonesien.

Tioman

Jag älskar denna ö, jag älskar de flesta öar, men det är skönt att komma från Perhentian till denna lugnare och lite annorlunda ö. Tioman påminner om Koh Tao, bara en liten, inte så spännande strand. En väg där det bara åker moppar, inga bilar finns det här.

Ett spännande djurliv som inkluderar stora och små ödlor, spindlar, ormar, apor av olika slag och lite annat smått och gott. En massa katter (som de stora ödlorna äter) och inga hundar.

Alla jag mött är trevliga, hjälpsamma och vill inte lura dig. En befriande känsla, jag behöver verkligen inte oroa mig.

Jag har nu spenderat fem dagar här och har älskat varje minut, men imorgon är det så dags att lämna ön för den lite mer stressiga staden Kuala Lumpur, och äntligen få återse Matilda.

Men jag kan absolut säga, med säkerhet, att jag kommer tillbaka.

Majken

Jag har ett alldeles eget husdjur, så jag behöver aldrig känna mig ensam egentligen. Jag såg henne första gången första kvällen, när jag delade hydda med Maik. Hon satt precis bredvid mig alldeles stilla på väggen och ville förmodligen kolla in de nya gästerna.

Hon är jättestor med långa tentakler som sticker ut från hennes huvud, och en lång svart kropp.

Säger inte så mycket men hon finns alltid där, jag tror hon bor i väggen mellan rummet och toaletten.

För att göra det lite mer personligt har jag döpt henne till Majken och jag är inte alls rädd för henne, absolut inte...

Imorgon lämnar jag henne och hoppas att nästa gäst är lika snäll mot henne som jag varit.

Jungel trekking

Igår kväll satt vi, holländaren, schweitzaren, estlandaren och jag och njöt av solnedgången och snackade en massa skit. Det enda vättiga som kom fram var planen om en tur i jungeln idag. Möttes upp kl 8 för frukost (cmon havregrynsgröt!) innan vi påbörjade vår vandring.
3 km till nästa strand, som är mer som en lokal by och därifrån in i jungeln. En helt vansinnig etapp rakt uppåt, fick kämpa för att inte kräkas. Sebastian (holländaren) och jag höll ungefär samma takt medan de andra, väldigt mycket längre(...) killarna snabbt kommer långt före oss.
Men ändå en spännande jungel fylld med stora och små ödlor, ormar, spindlar, apor och diverse oidentifierade konstiga insekter. Detta är första gången jag faktiskt ser något intressant på en trekking. Ön är fullkomligt packad med odlor, väldigt stora odlor...
Höll på att snubbla över en orm också, en mindre trevlig upplevelse.
Efter ca 2,5 timmars konstant vandring är vi helt genomdränkta av svett och slutkörda. Men framme på andra sidan av ön där vi äntligen kan slänga av oss skorna och sätta oss ner med en cola.
2 timmar av vila på restaurang och jag inser att jag absolut inte kommer kunna vandra upp de 3km rakt uppför på betongväg till jungeln, så tar reda pa priser för skjuts upp. Jag och Sebastian är lika slut bägge två, jag har dessutom sjukt ont i knät så vi hoppar upp bakpå en bil som tar oss upp på 10 minuter, värt varenda krona! (30kr var)
Sen går själva jungelvandringen tillbaka väldigt smidigt, då det inte är lika mycket uppför, vill inte alls veta hur många trappsteg vi kämpat oss uppför. De andra väljer att gå tillbaka hela vägen, så vi traskar själva in i jungeln igen, och orkar denna gång prata hela vägen, och det var riktigt njutbart faktiskt. Dessutom såg vi fler djur nar vi var ensamma, vilket uppskattas.
När vi tillslut kom tillbaka hem sa vi ingenting till varandra, bara "vi ses sen." Jag in i en dusch sen en lat timme på stranden, kämpar på lite hårdare med brännan innan Matilda kommer.
Nu är det återigen solnedgång och happy hour i baren bredvid, så killarna dricker öl, jag dricker min sojadryck och njuter. Middag och tidig sänggång, imorgon måste jag berätta om mitt lilla huddjur.
Namaste alla fina!

Pengaproblem

Jag gillar problem, eller kanske gillar problemen mig?
Klantig som jag är, antog jag bara att det skulle finnas bankomater eller valutaväxlare på ön, men icke. Så igår tog mina kontanter slut. Maik drog igår till ett annat ställe sa jag fick betala allt själv. Men med lite tur, eller nåt, traffar jag en snubbe som bjuder mig på middag, annars hade jag blivit utan mat.
Tidigt i morse tog jag båten över till Mersing för att leta efter en bank som accepterar mitt visakort (har inte hittat någon ännu). Springer runt i stekande sol med 15kg på ryggen och hittar tillslut en bankomat som fungerar! Nu har jag en jäkla massa pengar, borde klara mig under hela vistelsen.
Hann precis med första färjan tillbaka, så var tillbaks i min gamla bungalow klockan 15. Så värt att köpa en ny båtbiljett tur/retur (140kronor). Hade jag inte lyckats få ut några pengar hade jag tillräckligt för att ta lokalbussen till KL, och fått lösa det där på något sätt, tills Matilda kommer på onsdag.
Men nu är jag tillbaka och träffade på en holländare på båten som jag drog med dit jag bor. Så nu umgås jag med en schweitzare och en holländare. Som sagt, du är aldrig ensam, när du reser själv.

saker jag klantat mig med, so far...

1. Tappade mitt försäkringskort och visa-kort i taxin i Mumbai (tack for ärliga människor...)
2. Missade mitt tåg i Indien
3. Tappade bort båtbiljetten från Perhentian
4. Efter säkerhetskontroll i Indien glömde jag bort att hämta mitt handbagage från röntgen, tog mig nä stan en timme innan jag insåg vad jag saknade. Fanns kvar tack och lov.
5. Tappade bort (fråga mig inte hur) en bikiniunderdel och flipflops
6. Missade gå av vid rätt busstation

Med tanke på att jag bara varit ute dryga 3 veckor, känner jag mig ganska klantig just nu. MEN, det kan alltid vara värre ;P

bussresan Arne

Så, jag och Maik bestämmer oss att åka till ön Tioman. För att nå dit måste vi ta en buss till staden Mersing. Vi trodde det var en bussresa på ca 7-8 timmar.
Men problemen börjar egentligen tidigare än så, jag har tappat bort min båtbiljett (som INTE är billig...). Men hoppar på båten på morgonen ändå och hoppas det löser sig. Pinsamt får jag säga inför alla att min biljett är borta men jag looovar och svär att jag HAR köpt en biljett. Tur nog så får man alltid skriva sitt namn, så det finns faktiskt nedtecknat att jag HAR införskaffat en biljett en vecka tidigare. Tur för mig, slipper betala.
Vi åker till den lokala busstationen för att ta bussen till Mersing. Som de enda utlänningarna, och jag bara med linne när alla andra kvinnor är heltäckta, blir vi utstirrade, men alltid mötta av ett leende.
De första 7 timmarna av resan går relativt smärtfritt, sen får vi höra av en granne att det är minst 5 timmar till innan vi är framme! Inklämda längst bak börjar min åksjuka ge sig tillkänna och får kämpa för att inte kräkas.
Framme vid slutstationen, 12 timmar från start, inser vi, tack vara samma hjälpsamma granne, att vi missat vår station. Vi skulle gått av 2 timmar tidigare! Så kan det gå när man åker lokalbuss antar jag. Chauffören stannade inte ens vid Mersing...
Men vi har ändå tur, en buss åker tillbaka 1 timme senare och kostar bara 20 kronor. Enda problemet är min åksjuka och vår trötthet.
Men vi kommer på rätt buss och denna gång säger chauffören till när vi är framme. Han släpper av oss vid en bensinmack, klockan är 1 på morgonen och vi har ingen aning om vart vi ska gå. Men jag är så lyckligt lottad att Maik inte är så trött utan upp med guideboken och vi börjar promenera. Hittar tillslut ett hotell så vi får sova några timmar. Denna stad är väldigt liten och lätt att ta sig runt i, praktiskt taget allt är inom gångavstånd. Tur igen.
Ett mindre problem är färjan till Tioman. Det vill inte bli högvatten så båten kan inte åka fören kl 12. Vi kunde alltså sovit ett par timmar till, istället för att tvinga upp oss kl 7...

Men en kaffe på ett lokalt kinesiskt hak och lite tid på internet café, så vips är klockan dags.

Vi är båda två helt utmattade just nu, efter ha varit på resande fot sen igår morse. Har inte ätit mat ens, vilket lett till magknip och illamående. Nu längtar jag innerligt till Tioman och min hydda där, först mat, sen ska jag sova bort hela dagen. 2 timmar på båten innebär förhoppningsvis en chans till vila också.

The Swedish Bikiniteam

De kommer i jämna par, ser likadana ut, är i tidig 20-års ålder, klär sig likadant, låter likadant. Vi har döpt dem till The Swedish Bikiniteam.
De är anledningen till varfor jag håller min landstillhörighet hemlig. Det är ganska pinsamt faktiskt. Det är även såhär många andra ser svenskar, framförallt svenska tjejer. De syns och hörs på mils avstånd.
Vad är det för fel på svenska tjejer egentligen?

Perhentian Island

Jag har hamnat, efter en lång natts bussfärd, i paradiset. Jag tror aldrig jag sett så turkost vatten! Lugn och skön strand med lagom stressiga restauranger. I Kuala Lumpur träffade jag Nick och Femmie som har blivit mina nära vanner här. I bussen åkte vi även med en tysk, Maik.

Jag, Maik och Nick delar en liten hydda med fantastisk utsikt! (bilder kommer) Nackdelen är att det knappt finns el eller vatten. Fläkten stängs av kl 7 på morgonen och sätts på igen kl 19. Men jag börjar vänja mig, om det inte var så att min mage vägrar bli bra! Slut på energi och nu även en jobbig förkylning tar all min kraft. Tur att det inte krävs så mycket kraft att leva på den här ön...


Efter en partykväll, som slutade med skinnydipping kl 5 på morgonen, med ett stort gäng från olika länder har vi slutat kalla varann vid namn, vi säger bara england, germany, holland, denmark, och om det inte finns några svenskar omkring oss, sweden. Eftersom jag gärna håller min nationalitet hemlig så är mitt nya smeknamn Scandie (påhittat av en galen amerikansk tjej).
Att bo med två personer man inte känner, och då speciellt med magproblem, gör att man kommer varandra nära väldigt fort, känns som jag fått två nya bröder.


Tyskar har väldigt dåligt rykte ute i världen, och av erfarenhet tycker även jag de är ganska jobbiga. MEN, i Indien träffade jag en massa tyskar och alla var fantastiskt trevliga och väldigt normala. Och nu bor jag med en som är ute och reser jorden runt under ett år på egen hand och han är fantastiskt ödmjuk och go. Jag gillar när mina fördomar motbevisas av fakta och sanning. Med det sagt säger även Maik att tyskar har en förmåga att vara väldigt gnälliga och jobbiga, han har själv aldrig rest med en annan tysk, och skulle inte få för sig att göra det heller.