Så, jag och Maik bestämmer oss att åka till ön Tioman. För att nå dit måste vi ta en buss till staden Mersing. Vi trodde det var en bussresa på ca 7-8 timmar.
Men problemen börjar egentligen tidigare än så, jag har tappat bort min båtbiljett (som INTE är billig...). Men hoppar på båten på morgonen ändå och hoppas det löser sig. Pinsamt får jag säga inför alla att min biljett är borta men jag looovar och svär att jag HAR köpt en biljett. Tur nog så får man alltid skriva sitt namn, så det finns faktiskt nedtecknat att jag HAR införskaffat en biljett en vecka tidigare. Tur för mig, slipper betala.
Vi åker till den lokala busstationen för att ta bussen till Mersing. Som de enda utlänningarna, och jag bara med linne när alla andra kvinnor är heltäckta, blir vi utstirrade, men alltid mötta av ett leende.
De första 7 timmarna av resan går relativt smärtfritt, sen får vi höra av en granne att det är minst 5 timmar till innan vi är framme! Inklämda längst bak börjar min åksjuka ge sig tillkänna och får kämpa för att inte kräkas.
Framme vid slutstationen, 12 timmar från start, inser vi, tack vara samma hjälpsamma granne, att vi missat vår station. Vi skulle gått av 2 timmar tidigare! Så kan det gå när man åker lokalbuss antar jag. Chauffören stannade inte ens vid Mersing...
Men vi har ändå tur, en buss åker tillbaka 1 timme senare och kostar bara 20 kronor. Enda problemet är min åksjuka och vår trötthet.
Men vi kommer på rätt buss och denna gång säger chauffören till när vi är framme. Han släpper av oss vid en bensinmack, klockan är 1 på morgonen och vi har ingen aning om vart vi ska gå. Men jag är så lyckligt lottad att Maik inte är så trött utan upp med guideboken och vi börjar promenera. Hittar tillslut ett hotell så vi får sova några timmar. Denna stad är väldigt liten och lätt att ta sig runt i, praktiskt taget allt är inom gångavstånd. Tur igen.
Ett mindre problem är färjan till Tioman. Det vill inte bli högvatten så båten kan inte åka fören kl 12. Vi kunde alltså sovit ett par timmar till, istället för att tvinga upp oss kl 7...
Men en kaffe på ett lokalt kinesiskt hak och lite tid på internet café, så vips är klockan dags.
Vi är båda två helt utmattade just nu, efter ha varit på resande fot sen igår morse. Har inte ätit mat ens, vilket lett till magknip och illamående. Nu längtar jag innerligt till Tioman och min hydda där, först mat, sen ska jag sova bort hela dagen. 2 timmar på båten innebär förhoppningsvis en chans till vila också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar